Att skrivandet kan fungera som en bro mellan inre upplevelser och medvetet reflekterande tänkande råder det ingen tvekan om. Därför är skrivandet ett viktigt verktyg i min terapeutiska verktygslåda. Det kan handla om flödesskrivande under sessionen, eller att klienten skriver i efterhand, mellan sessionerna, för att integrera sina upplevelser.
I min verksamhet som skrivpedagog behöver jag ha ett annat förhållningssätt till just terapiklientens skrivande, än till författarklienter som skriver skönlitterärt. Å andra sidan kan även det skönlitterära skrivandet sätta igång processer, och då har jag en fördel som skrivande terapeut.
Expressive Writing
J.W. Pennebaker har utvecklat en metod kallad Expressive Writing som lämpar sig väl för det bifokala arbetssättet som vi ägnar oss åt inom psykosyntes, identifikation–disidentifikation. Kortfattat går metoden ut på att skriva om samma händelse vid upprepade tillfällen och medvetet reflektera över händelsen och hur man relaterar till den. Det har visat sig att det är en form av självläkande process, att för varje text avidentifiera sig mer och mer till traumat.